Alla taxvalpar är oemotståndliga. Men det lönar sig oftast att vara noggrann vid val av uppfödare, kull och individ. Både för den enskilda valpköparen och för den som vill bidra till rasens väl på sikt.

De lägsta krav som en valpköpare bör ställa på sin uppfödare är att valparna är registrerade i Svenska Kennelklubben samt att uppfödaren följer Kennelklubbens regler och Svenska taxklubbens rasspecifika avelsstrategi (RAS) i sitt avelsarbete.

Rekommendationerna i RAS är inte på något sätt orimliga. Syftet med dem är att genom aveln göra taxen till en friskare och mer mentalt stabil ras med en bred avelsbas.

Enligt RAS ska uppfödarna till exempel inte avla på taxar som har haft diskproblem eller är nära släkt med taxar som har haft det. Taxarna som används i avel ska vara över tre år, bara få en kull med samma partner och partnern ska åtminstone inte vara närmare släkt än syssling. I övrigt ska taxar som används i avel vara friska, mentalt stabila, meriterade och gärna mentalbeskrivna (MH).

Tyvärr finns det uppfödare som inte följer RAS. Inte ens den som letar efter valp bland annonserna på Svenska taxklubbens hemsida är garanterad att uppfödaren gör det, trots att det är ett krav för att få annonsera där. Därför måste valpköpare alltid kolla upp hur det ligger till, genom att söka fakta i till exempel SKK:s Hunddata, SKK:s Avelsdata, TaxData och framför allt genom att fråga ut uppfödaren, hanhundsägaren och ägare till nära släktingar till valpen.

När du väljer uppfödare bör du också ta reda på vad uppfödaren har för mål med sitt avelsarbete och av vilken anledning uppfödaren valde att kombinera föräldrarna till just den kull som du är intresserad av. Vill du ha en skicklig jaktkompis ökar chanserna att du får tag i vad du är ute efter ifall du vänder dig till en kennel med friska och jaktmeriterade taxar. Och tänker du inte låta din blivande tax jaga, utan bli en aktiv och sportig sällskaps- och/eller tävlingshund, bör du leta efter en kull vars föräldrar och nära släktingar verkar ha de egenskaper du önskar att just din tax ska ärva.

Tänk på att en egenskap som nedärvs starkt är rädsla. Vill du minska risken för att få en ängslig och kanske till och med rädd tax ska du alltså inte köpa en valp efter föräldradjur eller med släktingar som inte är nyfikna, tillgängliga och skottfasta, även om de har fina utställnings- och/eller jaktmeriter. För rädda (och ofta vaktiga) taxar är inte charmiga. De är tragiska, långt ifrån lätta att leva med och tyvärr inte unika. Och vad hjälper det att taxens utseende faller utställningsdomarna i smaken eller att taxen är en jäkel på att jaga ifall den har svårt att klara av vardagslivet?

Själv har jag gjort både fel och rätt när jag har valt valp. När jag skaffade Diva kunde jag absolut ingenting om hundar och valde valpen som gick ut i hallen när jag satte mig på köksgolvet hos uppfödaren. Hennes kullsyster klättrade upp i mitt knä och somnade. Men korkad som jag var tolkade jag det som att kullsystern skulle bli en soffpotatis. Och en sådan ville jag inte ha. Så eftersom jag tyckte att Diva var sötast och fick veta att hon i stamtavlan hette just Diva, vilket var namnet jag hade tänkt kalla min tax, tog jag det som ett tecken på att hon var rätt valp för mig. Visserligen stämde det, men jag gjorde det verkligen inte lätt för mig.

När jag skulle välja Garbo visste jag betydligt mer och hade en mycket bestämd uppfattning om hur jag ville att min blivande valp skulle uppföra sig. Trots det föll jag för Garbo så fort jag fick syn på henne i en hög med sju valpar, tre tikar och fyra hanar. Garbo var minst, klenast byggd, nyfiken och tog för sig. När jag lyfte ut henne på gräsmattan, satte ner henne och testade om hon ville smaka på kalvfrikadellerna i barnmatsburken och busa lite med mig var hon med på noterna direkt. Och när jag reste mig upp och gick ifrån henne följde hon genast efter. Då var det inte svårt att välja. Jag har så klart inte ångrat mig en sekund.

Att välja Chaplin var inte svårt. Hon var nämligen den enda tiken i en kull om fyra syskon. Däremot var jag så klart noga med att välja en kull som jag trodde skulle kunna innehålla en frisk, sund, liten, smidig, finurlig och lekfull tax med åsikter. Jag gillade definitivt att Chaplins uppfödare berättade att min lilla tik var den enda av valparna som tog sig ur valplådan. Och ändå har hon aldrig varit särskilt besvärlig, utan en lättuppfostrad och beskedlig tjej som härmar Garbo i det mesta.