Garbo är tack och lov otroligt nyfiken, sover så klart under täcket och skulle kunna spåra tills hon stupar. Hon jagar så fort hon får en chans (vad är inte så noga), älskar mat och steker gärna magen i solen. Och självklart har hon gott om polis- och vakttendenser.

Hon har också en hel del sidor som inte är särskilt rastypiska. Till exempel är hon inte överdrivet envis. Eller uthållig, vilket är en bättre beskrivning på en av de mest framträdande egenskaperna hos taxen. Förmodligen beroende på att Garbo sällan tar livet på något större allvar.

Faktum är att hon är otålig, social, lekfull, följsam, entusiastisk, lättsam, medgörlig och mycket förlåtande. Jag kan inte föreställa mig en härligare hund att dela mitt liv med. Hon är dessutom både rolig och förhållandevis enkel att jobba med, trots att jag inte alltid förstår mig på hennes inställning till omgivningen eller saker och ting som händer.

De enda drag vi har gemensamt är faktiskt att vi är alldeles för högljudda när vi blir upphetsade, vilket händer ofta, och att vi blir skitförbannade på nolltid. Dock väldigt sällan på varann.

Vilka av Garbos sidor som är nedärvda och vilka som är formade av mig är inte alltid så lätt att veta. Eftersom jag visste vad mitt mål var när jag började träna henne vid åtta veckors ålder har det så klart påverkat henne en hel del.

I dag har jag en samarbetsvillig allroundtax som älskar livet. Särskilt när det går undan.